I den periodvis mycket aktiva forskningen, och i debatten om misshandel och sexuella övergrepp mot barn, har barn som vittne till våld rönt mycket liten uppmärksamhet. Detta trots att man bedömer att barn som bevittnar avancerat våld inom familjen eller i det närmaste grannskapet, vida överstiger antalet barn som utsätts för direkt misshandel. Anledningen till den svaga uppmärksamheten är sannolikt att barnen inte spontant berättar om sina upplevelser och att bakgrunden till de symtom de uppvisar missförstås.
Missuppfattning att »tiden läker alla sår»
Det finns också en utbredd missuppfattning att »tiden läker alla sår», när det i verkligheten handlar om att många barn distanserar sig från det onda för att kunna leva med det. Även i fall där båda föräldrarna uppger att våldsamheter pågått framför barnens ögon förnekas detta av barnen i 20 procent. Att barn som vittne till våld börjat uppmärksammas först på senare år avspeglas även i FNs konvention om barnens rättigheter från 1989. Artikel 19 är mycket utförlig om barns rätt till skydd mot misshandel, men nämner inte alls faran av att barn bevittnar våldssituationer i hemmet. Det återfinns inte heller i Världshälsoorganisationens definition av vad som är att anse som misshandel eller skadlig behandling. Däremot tas problematiken upp i direktiven till socialdepartements pågående kommittéarbete mot barnmisshandel.
Länk till hela artikeln finner du HÄR.
I artikeln tas detta upp:
- Barn som bevittnat våld har inte sällan symtom på posttraumatisk stress. Att bevittna våld i barndomen kan ge negativa psykologiska långtidseffekter även där direkt våld mot barnet aldrig förelegat.
- Aktuell kunskap talar för vikten av tidig identifikation, som i sin tur ger möjlighet till prevention och aktiv krisbearbetning.
- Risken att barn utsätts för övervåld tycks stå i direkt proportion till antalet våldshandlingar mellan föräldrarna.
Författare: Staffan Janson Kjerstin Almqvist Publicerad i Läkartidningen; medicinsk kommentar 2000 |